Moving Up

När jag blev riktigt arg

2007-12-04T16:25:00.000+01:00

Ibland blir man riktigt förbannad, så där arg så att man kokar. Hjärtat pumpar, knogarna vitnar och man känner att vad som helst kan hända om man inte lugnar ner sig.

Så arg blev jag idag.

Evolution

2007-11-30T16:50:00.001+01:00

Mitt liv som lång

2007-11-27T23:44:00.001+01:00

I natt fick jag en hostattack. Jag gick ut i köket och drack vatten, var så trött att jag satte mig på golvet. När jag reste mig för att gå mot toaletten svartnade det för ögonen och fann mig själv liggandes på badrumsgolvet efter att ha tagit emot min egen tyngd med knän och huvud.

Tyvärr har jag inga övervakningskameror installerade på toaletten, det hade självfallet varit enormt underhållande att se mig trilla ihop på golvet som en galen ko och sedan famla omkring i mörkret i ett extremt förvirrat tillstånd. Men tyvärr.

Fallet berodde givetvis på min längd, min sanslösa längd. Längd drabbar allt fler, stöd de drabbade. Innan det är för sent.

White Trash Sweden

2007-11-22T14:32:00.001+01:00

SJ har jag varit på förut, men deras tidning Kupé är åtminstone hyggligt intressant att bläddra i en gång varje månad.

En ska fundererar jag dock mycket över. Hur jävla många äckligt, vidriga revyer det finns som gör reklam i tidningen. Minst en sida i varje nummer är annonser för olika revyer. Varför just i Kupé?

Jävla bondkomiker, jag hatar er och allt ni står för. Dratta på arslet, gå in genom en dörr, förväxlingskomdi och annan skit.

Och det är alltid samma skådisar med. Det är Stefan & Krister, det är Claes Månsson, det är S&K:s sidekick som alltid spelar brevbärare med stora tänder och så är det Carina Lidbom och den där lilla tjocka kärringen. Och Thomas Pettersson då, givetvis från Halmstad.

På västkusten, från Skåne-gränsen upp till Gbg, har vi det vidrigaste som finns i humorväg, inte bara i Sverige, utan i hela världen. Basta.

Och de gör reklam i Kupé. Jävla SJ.

Faran med hamnen

2007-11-22T14:14:00.000+01:00

Varför är det alltid så? Direkt man ska åka till någon stad som är känd för sin brottslighet är det alltid någon som säger att det är lugnt, så länge man inte åker ned till hamnen...

Är det bara jag eller har ni varit med om det?

- Jag ska till New York, stor stad, farligt.
- Det är nog rätt lugnt där, om du inte åker ned till hamnen eller så.
- Ok...

Det här kanske bara har hänt mig, men visst har hamnar överlag ett jävligt dåligt rykte? Asså va fan. Vad finns i hamnen, varför är de farliga, och vem fan åker ned till hamnen överhuvudtaget? Om man nu inte kommer med båt då hamnen är svår att undvika.

Ficktjuvar är en annan sån grej. Åker du till Prag varnar de för ficktjuvar, åker du till Paris samma sak, eller Rom, eller New York, eller Stockholm, eller Karlstad, eller...

Hamnar och ficktjuvar finns överallt. Akta er.

Så jävla dåligt

2007-11-13T22:32:00.000+01:00

Extremt svagt, misslyckat, värdelöst. Sådant har mitt beteende varit. Jag har försummat bloggen men nu lever den igen.

Jag löver dig.

Min kärlek till SJ

2007-10-26T19:59:00.000+02:00

Jag älskar SJ. De gör aldrig fel, de håller alltid tiden och de har alltid trevlig personal. Jag tycker det är ett monopol som för alltid borde upprätthållas.

Så jag sitter här på tåget och myser. Jag myser så mycket att jag börjar nynna på en gammal Herreys-låt. Jag kikar ut genom fönsret och låter de genialisk sammansnickrade orden spela över mina läppar: "Varje liten droppe regn är tårar för mig, jag sitter på ett tåg och tänker på dig. Oh-oo-oh, Oh, oo-oo-oo-oh, Oh-oo-oh."

Jag sitter där och känner att jag vunnit kampen över mig själv. Jag älskar också SJ.

Stockholm by night

2007-10-26T15:20:00.001+02:00

Vi delar natten

2007-10-25T01:09:00.000+02:00

Jag är alltid vaken sent, jag har en sinnessjuk dygnsrytm som märkligt nog väldigt många irriterar sig på. Ni vet, mamma, flickvän och kamrater med skev världsbild.

Men jag har en vän som är likadan, han med det tjocka håret om ni minns.

Förr brukade vi ringa varanda vid ett, halv två. Om så bara för att berätta att Tim Duncan var på väg mot en triple-double, för att upplysa om att sexan sänder en double header av Scrubs eller bara för sakens skull.

Nu går det inte längre eftersom vi är heterosexuella män som bor med kvinnor, men vi pratar ändå om det ibland, om hur det brukade vara. Om hur vi låtsades att vi sov när den andre ringde och hur hysteriskt roligt vi tyckte det var eftersom det skulle varit helt osannolikt att vi låg och sov innan klockan slagit 02.25. Och så skrattar vi, högt och ljudligt och är de bästa vänner.

I natt gör jag ingenting, ligger bara och tar det lugnt, är vaken.

Men så gick jag ut på Facebook och såg att min vän med håret ändrat sin profil för bara någon minut sedan. Och då log jag och tänkte att jag kanske skulle slå en signal. Men det behövdes inte. Jag låtsades sova istället. Jag log, och låtsades sova.

En man och månen

2007-10-25T01:02:00.000+02:00

Det var sent, men inte kallt. Det var tyst, men liv. Det var lugnt, men snurrigt. Vad var jag?

Jo, full på en tisdag på Wollmar Yxkullsgatan på Södermalm. Ståendes mitt i gatan stirrandes på månen.

Det tog ett tag innan jag förstod vilken som var vilken bara.

Den kommer till oss alla

2007-10-22T14:31:00.001+02:00

I samma ögonblick som han öppnade ytterdörren slog en oerhörd stank av gamla sopor emot honom. Samma odör som ibland kommer från utrymmet under diskbänken när sophinken inte tömts på ett tag.

Det var hans granne, eller någon av dem, som inte bemödat sig att gå hela vägen till återvinningen utan bara ställt en illa tillsluten soppåse utanför dörren, tänkte han.

Men så fick han syn på den vidöppna gröna soptunnan. Den stod parkerad mitt i korridoren, utan bättre anledning än att någon fått för mycket att dricka och fått för sig att dra upp den tre våningar.

Helvete - ja så tänkte han när han slog igen locket och kvävde tunnans dåliga andedräkt. Han tog tag i handtaget och drog med sig tunnan in i hissen, tittade sig i spegeln och suckade högljutt över sitt ofrivilliga uppdrag. Källaren - dit var han på väg.

Plötsligt började tunnan röra på sig, den liksom lyfte sig som av ett osynligt kraftfält. Chockad försökte han trycka den nedåt men förgäves. Istället fortsatte den pressas uppåt och tryckte honom mot hissväggen. Hissen fortsatte sin skoningslösa resa mot underjorden medan tunnan allt hårdare attackerade hans bröstkorg och i långsam takt gled upp emot hans strupe.

När han själv lyftes från hissgolvet grep paniken om honom ännu hårdare än vad soptunnan gjort. Tankarna virvlade, han såg gröna, vida fält framför sig, men i själva verket var det bara en kommunal soptunna i samma färg. Han kände sig lätt, men egentligen var det enbart på grund av att hans fötter dinglade i luften. Han undrade om det här var slutet, och det var det.

Det var bara hans tur.

I mitt hjärta

2007-10-20T00:32:00.001+02:00

Jag ska snart lämna dig. Du underbara krona bland Skandinaviens städer, du vackraste av metropoler, du nordliga eldorado.

Jag ska snart lämna dig och vända åter till Skåne. Men jag kommer säkerligen tillbaka, förr eller senare, temporärt eller permanent.

Hur kan jag inte? Du är ju så vacker.

För Sverige i tiden

2007-10-19T17:00:00.000+02:00

Det här toppar Sveriges största tidning med just nu. Det är det som bedöms viktigast av allt som hänt i hela världen. Katastrofer, terrordåd, världsekonomiläget, vården, växthuseffekten, guldstriden i Allsvenskan, allt får stå tillbaka för kungen.

Jag tycker kungen verkar vara ett rätt normal kille. Men jag irriterar mig mycket på honom och övriga kungahuset ändå. Dels för att de verkar utomordentligt självgoda, som att Victoria föredrar att kallas kronprinsessan till exempel.

Min största invändning är dock att monarki hör till det förgångna. Ingen människa i vårt land ska behöva krypa för någon som inte är demokratiskt vald. Varför ska mina skattepengar gå till konungens nya Porsche, Maddes senaste helgoutfit eller Victorias jävla bröllop?

Jag betalar med glädje underhållet av slottet eller andra viktiga historiska ting eller pungar ut med deg för representation för våra folkvalda.

Men i Sverige 2007 ska du inte kunna födas till att vara bättre än någon annan. Åtminstone ska inte staten välsigna detsamma.

Jävla människor

2007-10-19T16:42:00.000+02:00

Ser ni mannen där framme, killen i ryggsäcken? Han är helt jävla dum i huvudet.

Som bekant har jag ont i mitt lår och haltar som en amputerad fiskmås. Jag går långsamt, som fan, och med smärta.

Men den där människan. Han går lika långsamt, strax bakom mig och knastrar och prasslar med sina chips. När han väl är på väg om mig tar "omgången" säkert 15 sekunder.

Det gör att jag vill slå honom. Jag vill knuffa honom mot en bil och kväva honom med hans egen chipspåse.

Han har en stor jävla ryggsäck och en dum uppsyn. Vem fan går långsamt och bara ser sig omkring med en stor väska på ryggen? En normal person hade velat komma fram så snabbt som möjligt och bli av med tyngden.

Men inte han.

Nej, han vill långsamt spatsera omkring och se allt vackert som finns i industriområdet nere vid Värtahamnen i Stockholm.

Inte konstigt att han reser ensam.

Sån är han, och sån här är jag.

Vi är båda människor, två jävla människor på väg till Värtahamnen.

Lårvärk

2007-10-18T02:23:00.000+02:00

I lördags spelade jag basket och var som vanligt bäst på plan.

Men tidigt in i denna sportfestival fick jag en smäll på låret och som den extremt manlige, hypertestosteronpackade krigare jag är bet jag ihop och lirade vidare

Sen gick jag ut på kvällen och söp mig full.

På söndag haltade jag kraftigt, på måndag lite mindre och på tisdag var allt nästan bra även om det bet rill lite när jag gick i en trappa.

Sen hände något.

På natten vaknade jag säkert tio gånger av hur det värkte i hela låret och så har det fortsatt hela dagen. Vad fan händer, det borde ju bli bättre inte sämre.

Min diagnos är benbrott medan min rumskompis gissar på muskelinflammation.

Ont som fan gör det i varje fall. Förmodligen ännu mer smärtsamt än vad det var för er att läsa detta meningslösa inlägg.

Straight priorities

2007-10-15T21:46:00.000+02:00

Att ägna sig åt sådant som verkligen betyder något är hedersvärt. Att göra val som inte alltid är enkla men nödvändiga, att sålla i allt som kastas mot oss och välja ut det mest betydelsefulla. Det är svårt men oerhört viktigt.

Idag såg jag en person på Facebook som lämnat gruppen "Support the Monks in Burma" och istället gått med i "Stå upp för KIM KÄLLSTRÖM! Ut med Andres "TACO" Svensson för gott". Med felstavning och alla fyrverkerier.

Uppenbarligen en man med sunda värderingar och som med största sannolikhet tror på karma.

Skönt att se att världen är på väg åt rätt håll igen.

Jesus Christ monkey balls

2007-10-14T15:35:00.000+02:00

Jag känner mig som en överkörd igelkott om hösten. Som en utsvulten gepard på den kvava savannen. Som en harpunerad val som strandat.

Och ja, jag har mig själv att skylla.

Spriten ger, och spriten tar.

Samlade tankar

2007-10-12T05:51:00.000+02:00

Klockan har precis skiftat från sent till tidigt och jag är på väg hem från jobbet.

Det går segt, men rätt smärtfritt. Det är lugnt och fridfullt i underjorden, inte alls som på vägen till jobbet då det var stök och härj.

Jag gör som mannen framför och lutar mig mot fönstret. Jag funderar vad han tänker på. Sover han eller undrar han varför i hela friden han är vaken, nu, på tunnelbanan?

Jag sluter ögonen och just i det ögonblicket tror jag att vi tänker på samma sak. Jag och mannen framför.

Överheten

2007-10-11T19:11:00.000+02:00

Programmet Cops är en riktig långkörare. Som ni alla vet går det ut på att halvfattiga poliser griper ännu fattigare alkholister, dope dealers, prostituerade och annat "skräp".

Snutarna glider omkring, märkbart nöjda över att vara med på TV och skryter om hur de är poliser, älskar sitt jobb och hur de blivit inspirerade av någon far eller bror som också varit polis.

Sen åker de omkring i sina halvsjabbiga bilar och sina snaggade skallar och mopsar upp sig mot de svaga. Ty det är inte "Protect and serve" som gäller utan istället är mest översitteri och överreaktioner som bjuds. Poliserna skrattar och driver med de gripna, de nedvärderar och sliter och drar i helt lugna misstänkta.

Jag inser att det inte kan vara lätt att handskas med drägg hela dagarna, men någonstans borde de väl inse att de är drägg själva också?

Change

2007-10-11T15:52:00.000+02:00

Gnället är slut. Det personliga alltså. Allt är bra igen, åtminstone det mesta.

Därför genomför vi lite förändringar. Men inläggen kommer vara lika gubbgriniga ändå.

Bara så ni vet.

Shitlist - Del 2 - Mannen som ljuger för pengar

2007-09-28T14:52:00.001+02:00

Här har vi en första klassens idiot.

Inte nog med att han ser ut som en fet nazist, han säger sig även kunna tala med andar. Han står framför en publik, en folkmassa vilken som helst, med glada som svåra minnen. Och han står där och ljuger.

Den här mannen, han vill inte trösta eller hjälpa de som har det svårt. Nej, han vill slå mynt av saknaden av publikens bortgångna nära och kära.

Så han pekar ut mot publikhavet med sin feta, självgoda hand och säger:

"I feel something here. In this group. You knew someone who died?"
"Yes, I do..." (Nähä?)
"He died from something in the chest, was it the heart."
"No, lungs."
"Yes, chest. He tells me you didn't expect to hear from him again."

No fucking shit.

Det värsta är att folk tror på det här. Säkerligen finns det till och med människor i min omgivning som inte genomskådar bluffen. De vida begreppen han talar i, klippningen, fusket, lögnerna.

Jag hatar honom. He's the biggest douche in the universe.

(För mer om ämnet, se South Park-avsnittet med samma namn som meningen ovan.)

En dryg jävel

2007-09-26T00:35:00.000+02:00

Det är coolt med folk som har självinsikt, som inser vad folk tycker om dem och som kan se sina svagheter. Det vill jag också kunna.

Jag tror att folk uppfattar mig som dryg ibland. Som lite av en besserwisser och som rent av otrevlig stundtals.

För att se vad folk tycker om mig brukar jag testa dem genom att säga: "Jag tror folk kan uppfatta mig som dryg" och därefter invänta en reaktion. Men den kommer aldrig.

Hittills har inte en enda jävel sagt: "Nej, du är ju jättetrevlig."
Ingen har utbrustit: "Nej, det tycker jag inte alls."
Ingen har ens skakat på huvudet.

Alla har bara suttit tysta, som för att med tystnad visa att de håller med även om de slipper säga det.

Visst jag är dryg, men ni är dumma i huvudet och jag hatar er allesammans.

På ett bra sätt...

Dag-TV: Manligt & Kvinnligt

2007-09-24T12:28:00.000+02:00

Vad vill du se?

Djurplågeri

2007-09-20T21:53:00.001+02:00

Igår hade jag tvättid. Allt flöt på som planerat, men när jag skulle tömma torktumlarens filter från damm gjorde jag en fruktansvärd upptäckt.

En person, som uppenbarligen, helt saknar empati hade dräpt en höna i den snurrade maskinen enkom för sitt höga nöjes skull.

Nu frågar jag er, ärade läsare, vad är det för galning som kan ens kan komma på tanken att göra något sådant?

Calaisa is the shit, no I mean is shit

2007-09-17T02:23:00.000+02:00

Jag fick en anonym och arg kommentar på ett tidigare inlägg om Calaisa. Den gick i korthet på att jag var fördömande (eller fördömmande förresten).

Visserligen erkände jag det redan i inlägget men personen ifråga ville ändå påpeka det extra. Vad personen vände sig emot primärt var att jag inte visste något om Calaisa eller hade hört någon av deras låtar och ändå hatade dem.

Egentligen vill jag inte veta något om Calaisa, då jag i det här fallet valt att leva under devisen "det man inte vet mår man inte dåligt av", men efter kommentaren bestämde jag mig ändå för att lära mig lite om de käcka töserna.

Jag letade upp ett par intervjuer via google, lyssnade på ett par låtar på youtube, stack därefter hål på mina trumhinnor och petade som avslutning ut mina ögon ur sina hålor.

Summa summarum: First impressions last.

(Men tack ändå för visat intresse)

Tanter i tuben

2007-09-16T20:46:00.000+02:00

Tant prat: Ja, det blir ju förmodligen en skidresa i januari med.
Tant M: Mhmm, jaså.
Tant prat: Ja, jag har nog inte så mycket att säga till om.
Tant M: Nehe..mhmm.
Tant prat: Nej, det var bara att hänga med, så jodå.
Tant M: Jaha, sa han så...
Tant prat: Nej, men det vara bara att hänga med.
Tant M: Mmm.
Tant prat: Det skulle bli den 15:e januari förmodligen. Men det är ju en onsdag.
Tant M: Hmhmmmmhmm?
Tant prat: Då får man släppa allt på torsdag och fredag där.
Tant M: Mmm.
Tant prat: Men han var i och för sig inte nykter när han sa det.
Tant M: Hmhhmm, nehe, mmhmmm.
Tant prat: Sen ska de nog flytta företaget med.
Tant M: Mhmm.
Tant prat: Men jag kan ju inte flytta sa jag. Hur ska jag få pengar att köpa lägenhet. Det löser vi sa han då. Jo, så sa han.
Tant M: Hmmmhhmm.
Tant prat: Men varför skulle jag vilja bo i Täby.
Tant M: Mmm, ne, mm.
Tant prat: Nej gud bevare mig väl.
Tant M: Hja, mmm, neehe...
Tant prat: Nej, där skulle jag aldrig sätta min fot.

SL-röst: Nästa Zinkensdamm.
Jag: *Thank God*

Saker jag inte gillar lika mycket längre

2007-09-13T16:12:00.000+02:00

Filmjölk med corn flakes och socker
Ketchup
Ex
TV-spel
Hårdrock
Hockey-VM
Actionfilmer
Blogga

Shitlist - Del 1 - Calaisa

2007-09-07T14:20:00.000+02:00

Alla har saker de hatar. Vissa har till och med en hatlista. Den kan innehålla personer, åskådningar, grupper, saker, ord, maträtter. Ja, vad fan som helst.

Jag försöker göra mig av med hat. Jag försöker inte störa mig så mycket. Jag vet att det inte är bra för mig.

Men samtidigt är det för jävla kul att anmärka på folk, att tycka de är dumma i huvudet och allt det där.

Så därför inviger jag nu min hatlista - min shitlist.

Inte helt oväntat är det Calaisa som är först ut i spåret. Sveriges egna Dixie Chicks, men utan kontroversiella uttalanden och talang.

Jag ska erkänna en sak. Jag har aldrig hört Calaisa. Jag har aldrig sett dem på TV och jag har aldrig lyssnat på deras musik eller någon intervju.

Jag har bara hört deras namn och sett en reklam på TV. Men det räcker fan. Detta tjejkollektiv är 2000-talets Ainbusk Singers, men med ett om möjligt ännu fånigare namn.

Ibland ser jag dem framför mig.

Hur de sitter med sina gitarrer, som de döpt till Darling eller något killnamn, och plinkar i ring.

Någon börjar sjunga med Bob Dylan-inspirerad röst och så plötsligt tycker medlemmarna i Calaisa, med fånigt präktiga smil, att de skapat konst och att de är rock n roll.

Sen skrattar de, så där tokigt och lustigt som tjejer gör i grupp när de känner sig alldeles galna och bara kan vara sig själva. De skojar med sån där underfundig och djuplodande humor som de inspirerats av från Vänner och Sex and the City. "Precis så där är det" tycker de om programmen.

Och just när jag tänker på hur härligt tjejerna i Calaisa har det hoppas jag att deras turnébuss fastnar mellan bommarna på en tågräls.

Men vem vet. Calaisa kanske är bra, men ibland är det bara skönt att fördöma saker. Att veta på förhand, att helt enkelt bestämma sig. Oftast inte, men ibland.

TV-utbud en onsdag 15:57

2007-09-05T15:57:00.000+02:00

SVT1 - Trailers
SVT2 - Tablå
TV3 - Nanny
TV4 - Will & Grace
Kanal 5 - 7th Heaven
TV6 - Reklam
ZTV - Skitmusik
TV8 - Bloomberg
TV4 Sport - Tablå
MTV - Wanna come in

The list goes on...

Nyanser

2007-09-01T02:29:00.001+02:00

Jag hatar extremer och extremister.

Jag hatar folk som delar in allt i svart och vitt.

Jag hatar folk som försöker bestämma hur andra ska leva sitt liv.

Jag hatar sån här skit.

Men borde man inte trots sin idioti kunna sklija på blått och grönt?

Åtminstone tycker jag att snubben som skrev bildtexten i kvällsblaskans artikel borde göra det.

Läs artikeln på Aftonbladet.

Totalt jävla mörker

2007-09-01T01:26:00.000+02:00

Jag har en gammal kursare.

Han är blind.

Asså, han ser lite ljus och sånt tror jag, men han går med käpp och stöter mer ofta än sällan ihop med folk av misstag.

Liksom alla andra i min ålder har jag ett tudelat förhållande till Facebook. Jag känner att jag är lite för gammal och har lite för många universitetspoäng för att ägna tid åt denna Big Brother-nätamöba. Men jag är där ändå, dag ut och dag in.

Min blinde kursarkompis har också Facebook. Jag är motvilligt hans vän där. Inte för att han är blind utan för att han är dryg. Motvilligt alltså.

På Facebook finns det massa töntiga applications. En av de bättre heter Flixter. Den handhar filmens värld med betyg, information, recensioner och dylikt. Man kan till exempel jämföra sin filmsak med sina polare och lista de filmer man vill se och de man inte är intresserad av.

Nu är det så att min blinde "vän" har lagt till denna application.

Just det.

Min "vän" som inte kan se har velat flika in sina åsikter gällande filmmediet. Han har satt betyg på filmer. Han har listat filmer som icke intressanta och han har markerat filmer som "Want to see it".

En enkel fråga.

Borde han inte satt "Want to see it" på alla?

Jag kan tycka det.

Att han borde vilja se alla filmer.

Även Spiderman, Rocky och Sin City, som han sagt sig inte vara intresserad av.

Till och med Cinderella Story och Notebook som vi alla hatar.

Han borde vilja se allt och alla.

Han borde helt enkelt bara vilja se.

CPH by night

2007-08-27T23:10:00.000+02:00

För ett tag sen var rände jag omkring i Stockholm nattetid. Inte full, bara på väg hem efter en natts arbete.

Nu var det dags igen men den här gången var det en annan av Skandinaviens huvudstäder som jag drog omkring i. Nämligen norra Europas lortigaste stad - Köpenhamn

Gång, väntan, nattbuss, väntan, tåg. 04,45 steg jag innanför lägenhetsdörren i Malmö. Trött, trött som fan.

Man ser märkliga männsikor i städer om natten. Allra helst i "lilla Amsterdam". I min väntan på nattbussen satt en kvinnlig asiat (asiat är för övrigt det mest generella beskrivande ord jag känner till, att bunta ihop sisådär tre miljarder människor i ett ord är inte helt klokt) Hon såg ut som en kines hur som helst (sådär nere i en miljard)

Bussen kom och for. Vid nästa hållplats gick det på en kinesiska till, och vid nästa en till. Sen gick en av, men de var fortfarande tre personer. Nu förstår jag hur de blev en miljard.

Bildgåta till sist, vad är Stockholm och vad är Köpenhamn?

Svårt? Nej inte särskilt. Kul? Inte det heller.

Skicka ett paket

2007-08-23T12:30:00.000+02:00

Hur länge har postväsendet funnits?

Tydligen inleddes det hela i Persien 500 år före Kristus men det var såklart romarna som utvecklade det ordentligt.

Nu visar det sig att dagens postservice är kvar på antikens nivå.

Den 14 augusti beställde jag ett paket, en ny skinande DVD-spelare, från Pixmania.com. Leveransen skulle ta tre till fyra dagar. Idag är det den 23:e och jag har fortfarande inte fått mitt paket.

Pixmania skyller på en helgdag i Frankrike medan posten bara är sig själva.

När paketet väl blir sökbart på postens hemsida blir jag lite lugnare och igår kväll befann sig det i Malmö.

Men. För det finns givetvis ett sådant.

Något inavlat jävla missfoster har sorterat mitt paket till ett Coop-varuhus i Lund istället. Ja, det där med postnummer kan bli för mycket för mig också ibland.

Kan vi inte vara överens om att personer med grava kromosomfel inte sorterar post framöver?

Den extra skeva tonen i kråksången är att jag kan skita i att beställa från Pixmania men Posten, denna statliga instans från helvetet, de kommer jag aldrig undan.

How I love monopoly.

Home alone

2007-08-16T00:46:00.000+02:00

Ikväll är jag ensam hemma. Min rumspolare har dragit till Skåne. Samma håll som jag ska till förresten come friday.

Det är rätt tomt och väldigt tråkigt. Och skumt.

Jag kom just på att jag inte pratat med någon på flera timmar. Jag svor visserligen högt när jag tappade en gaffel på golvet för ett tag sedan och jag fnissade lite girly åt Conan O'Brien. Men det räknas inte riktigt.

Så kan det vara.

Tyvärr har jag inga planer som inbegriper att prata med någon i morgon heller. Får väl se hur det blir med den saken.

Skumt som sagt, även om jag inget sagt.

Ömma tår

2007-08-13T22:15:00.001+02:00

Jag tar stolthet i ett par saker. En av dem är att mina fötter inte är lika vidriga som många av mina kamraters.

En råkar ha svamp som gör att några av hans tår ser ut som om de när som helst ska trilla av.

En annan har varit inne på operation för att hans stortånagel vuxit åt fel håll med penicillinkur och uttorkning som följd.

Det är helt enkelt vanskapta och dåliga fötter vi har att göra med.

Men mina fötter, de är lena, de har inga förhårdnader och de är överlag ypperligt välsvarvade. De är inte håriga, men något ådriga på ett smått erotiskt vis.

Men nu är det så att allt detta slagits i spillror. Ett par för trånga basketskor och ett för litet tålamod för min egen kropps läkning har fått mina fötter att se ut som en leprapatients.

Jag vet att ni säkert redan insett att min fot inte är vidare vacker just nu, men för att övertyga er, och äckla er, bifogar jag ändå ett litet foto. Klicka på det för förstoring (Obs, starka bilder).

Gensvaret från djungeln

2007-08-12T14:28:00.000+02:00

Min kamrat med det fina håret skickade mig ett sms igår. Trots att hans dator är trasig hade han läst min blogg.

"Jag är en urblek, dålig kopia av en Homo Sapiens. En skugga av en normativ man, ett skämt till varelse. Men dina ord var baske mig det vackraste jag läst."

Nu förstår ni varför jag gillar honom.

Djungelhåret

2007-08-10T14:15:00.000+02:00

Jag har en vän. En av de allra bästa. Med honom kan man skämta, snacka, diskutera och ventilera.

Han är en fantastisk man. Jag beundrar mycket hos honom. Men trots alla hans fördelar är det inget jag fascineras över lika mycket som hans hår.

Kolla bara på bilden.

Visste jag inte att han duschade varje afton innan läggdags hade jag varit helt säker på att det gått att hitta nya djurarter i det där rufset som sitter längst upp på hans välskapta skalle.

Exentriska äventyrare hade gjort allt för att få genomföra en expedition i denna kalufs.

The Final Frontier. Min väns hår.

Många män fruktar skallighet. Jag är en av dem, även om också jag är relativt välsignad med päls på hjässan. Men inte som han. Min vän. Min fina vän med håret.

Sent som fan eller tidigt va fan ni nu vill

2007-08-10T04:36:00.000+02:00

Nytt rekord för bloggen. Både sent och tidigt rekord. Jobbade på natten. Är det så här mediebranschen ska vara? Hanka sig fram på frilansjobb nattetid? Känner mig som en biltjuv.

Sen sprang jag hem. Från Gärdet till Zinkensdamm, en dryg jävla halvmil.

Det är nog det sjukaste jag gjort hands down.

Gott om kreativitet är det ont om

2007-08-09T01:56:00.001+02:00

Idag väljer jag att ta the easy way out. Jag ger er ett länktips. Det är inte superfantastiskt, men det är rätt roligt:

Hussein songs

Bra flow, och hygglig satir.

Sov gott.

Rädd för Jesus

2007-08-07T14:57:00.000+02:00

Sverige har varit kristet så länge jag kan minnas, förmodligen sen långt innan jag var född.

När jag växte upp läste jag aftonbön innan jag lade mig och tänker jag efter riktigt mycket kan jag den nog fortfarande i huvudet.

Men allt eftersom jag växt upp har jag insett att ingen är kristen i Sverige längre, och definitivt inte jag.

Ok, vissa kristna finns visserligen, men de är sällan under 40 och om de är så är de aldrig män. Eller nästan aldrig. Rätt bräcklig tes men bear with me. (Eller bare with me som ni säger).

Det intressanta med allt det här är att Sverige har i sekulariseringens förlovade tidevarv förvandlats till en plats där kristen är bland det mest vrickade man kan vara.

Bög, kommunist, miljöpartist, muslim, buddist. Allt detta embraceas med glädje av samhället och ingen höjer på ögonbrynen om någon dyker upp på gatan med en tuppkam eller stiger in i en butik med fyra piercingar i läppen.

Well I do, but most don't.

Och det är väl så det borde vara?

Men är det inte märkligt att kristna då behandlas som samhällets utstötta? Eller åtminstone något som det är konstigt att vara.

För det är väl så?

Nästa gång kommer jag prata homoäktenskap. Det ska bli kul.

Ett bra namn?

2007-08-07T00:16:00.000+02:00

Var detta verkligen en bra idé? Är det ett namn som får kunderna att flockas? Är det av henne, Fröken Röd, du vill bli klippt?

The dark side of Värmland

2007-08-06T12:39:00.000+02:00

Tillbaka i Stockholm med snabb internetuppkoppling och en rad nya intryck. Varför inte dra en runda till och dissa min gamla hembygd på nytt i vad jag valt att kalla The dark side of Värmland.

Tävling: Flest White Trash-attribut vinner. Den som hittar flest på bilden bland läsarna vinner något fint.

Är det vad Värmland består av? Nazister och anarkister?
Måntro har de funnit inspiration hos självaste Nils Ferlin.

"Niggern skriker i niggerbyn.
Betlehems stjärna står högt i skyn.
Niggern skriker och gråter
allt medan Gud förlåter."

"Ack Värmeland du sköna, du härliga land. Du krona bland Svea rikes länder."

Vem är han? Ring så spelar ni, han verkar ändå inte särskilt kräsen.

Rubrik-T igen. Helvete.

Trött igen

2007-08-04T21:39:00.000+02:00

Idag är jag bakfull. Eller var. Nu är jag bara trött.

Därmed blev det ingen rungande avslutning på min tid i Karlstad den här gången. I stället sitter jag ensam hemma och lyssnar på hur min mamma och hennes gäster pratar.

Detta medan jag tittar på TV. Lite som när man var liten och fick hyra en film för att inte bli för uttråkad och springa omkring och störa. Men nu är det mer så att de stör mig.

Men ett samtal som jag överhörde var roligare än de andra. Jag hörde mitt namn nämnas och sällskapet började snacka Wii. Sällskapet med en medelålder på 67 år började alltså prata TV-spel.

Sent ska syndaren vakna, när Fan blir gammal blir han religös och allt det där. Revolutionen är här.

Förresten har mina fyra senaste inlägg haft en rubrik som börjar på bokstaven T. Det kan jag tycka är en smula olustigt.

Tidigt inlägg

2007-08-03T07:42:00.000+02:00

Så här tidigt har jag inte varit vaken sen jag slutade jobbet. Således har jag inte skrivit så här tidigt på bloggen heller. Om inte mina extremt sena fylleinlägg och dylikt räknas då.

Min kära sambo och jag har nu setts i en vecka för att återuppbygga vårt raserade förhållande. Nu har hon åkt tillbaka till Malmö igen och Solstan blev genast kallare.

Själv far jag till Stockholm igen om några dagar. Lite nygamla frilansuppdrag väntar.

Fan vad tidigt det är. Ska sova igen.

Hej.

Tidigt 2000-tal

2007-08-02T17:14:00.000+02:00

Jag har varit i Karlstad den senaste veckan och här formligen kryllar omgivningen av bloggmaterial.

Åk ut till valfritt köpcenter, gå en runda i stan, ta en minigolftur eller en bowlingrunda och du har minst en sanslöst märklig eller galen historia att förtälja.

Just nu har jag tre, fyra briljanta texter som bara ligger och väntar i den berömda pipen (pajpen?).

Men nu är det så att hos min kära moder, där jag bor när jag är i K-d, är internetuppkopplingen från millennieskiftet.

På grund av detta fick ni läsare avnjuta detta jävla skitinlägg istället för de smått genialiska alster som väntar så snabbt jag bara kan ladda upp bilder utan att time out-gränsen överskrids.

Alltså - se framtiden an med tillförsikt och återkom inom kort.

Toffel

2007-07-30T12:17:00.000+02:00

Att resa är trevligt. Men hur kul är det att åka tåg från Stockholm till Gävle och därifrån i bil vidare till en camping sju mil utanför Örnsköldsvik för att umgås med den norrländska släkten en helg?

Jo, det var faktiskt trevligt.

Förutom att bli full jag ägnade jag större delen av tiden åt att undersöka om fler personer i Foppa-land bär den anskrämliga Foppa-toffeln än i resten av riket.

Tyvärr slogs mitt projekt i spillror när jag läste ett viktigt samhällsreportage i Expressen om att flera piratbolag gjort otillåtna kopior av Peter Forsbergs guldklimp. Hur skulle jag då veta om det verkligen var Foppas tofflor folket bar?

Tråkigt för mig, men ännu tråkigare för stackars Peter.

Onda dockor

2007-07-25T15:28:00.000+02:00

Varför skrattar inte lillen?

Dockteater måste vara något av det otäckaste som finns för ett barn att bevittna. Ledlösa varelser stora som barnen själv talar i märkliga röster och utför de mest halsbrytande övningar, ofta med dödlig utgång.

Som om det inte vore nog har just den här dockteatern valt att gröpa ut ögonvitorna på sina dockor och ersatt dem med beckmörka ondskefulla ögon som ser ut att vara tillverkade av svart stål.

Allt för att roa de allra minsta.

Tillbaka

2007-07-24T23:58:00.000+02:00

Är tillbaka i Stockholm och i arbete även om det bara handlar om lite frilansning på mitt gamla jobb.

Nu är jag alltså halvvägs tillbaka både med min flickvän och mitt jobb. Visst, kör över mig, jag har ingen stolthet. Slå mig och spotta på mig och kalla mig tillbaka. Jag kommer. Tillbaka.

Åkte tunnelbana sent ikväll varpå en berusad (eller liknande) man börjar antasta några tjejer. De säger till honom och han flyttar sig.

Jag börjar bli förbannad, stirrar på honom, men har svårt att veta om han stirrar tillbaka.

Tjejerna går av, han mumlar något om att de är rädda för att han är svart. Nej, för att du är en full jävla idiot som skrämmer tjejer, tänker jag.

Han börjar snacka med en ny tjej som vettskrämd svarar enstavigt på hans frågor. Jag hatar sånt här och det händer mig alltid. Jag säger alltid till och jag har ärr to show for it.

Jag: Why don't you stop bothering people?
Han (Sömndrucket): What? (Ställer sig upp, något förvånad)
Jag: För han stör dig väl?
Hon: Va, ja, jo...
Han (Går iväg): Fuck you man, fuck you motherfucker, fuck you.
Jag: Ok. (Right back atcha)

(Adrenalinet börjar pumpa, shit, killen är stor och jag som inte kan slåss. Är han tillräckligt full?)

Hon: Tack, det var snällt.
Jag: Det är lugnt. (Inte alls lugnt. Börjar adrenalinskaka)
Han (Nu utanför tåget, slåendes på rutan jag sitter vid): Fuck you, fucking idiot.
Jag mimar: Ok, visst.
SL-förare: Se upp för dörrarna, dörrarna stängs.
Jag: Puh.

Hon: Puh.
Han: Fucking idiot.

Adrenalinet avtar inte, pumpar runt i kroppen, runt ljumskarna upp längs ryggraden, benen skakar, händerna vibrerar. Hellre att jag skakar än att hon blir våldtagen tänker jag.

Går av vid nästa station. Stolt och nöjd, men skakig. Som fan.

Min solstad

2007-07-24T14:51:00.000+02:00

Som utlovat kommer här min bilddagbok över min resa i Karlstad, en odyssé genom mitt liv i den värmländska residensstaden, det här är Min Solstad.

Här var jag ofta som ung. En gång med ett blödande jack i pannan efter att ha hoppat omkring med en sovsäck över huvudet. Väldigt smart unge.

Ett av mina gamla favoritflipper när det begav sig. Den här gången drog jag iväg 30 spänn och var sur resten av dagen för att flipprarna sög så jävla hårt. Ospända och jävliga. Och vad har den där hunden att vara så förbannat glad över?

Gamla superhaket Jägers lokaler. Numera med Cubus som hyresgäst. Vad fan är Cubus, vad säljer dem, vad gör dem, nån?

Ytterligare ett nedlagt ställe men detta har ännu inte gjorts om. Lades ned för kanske sju år sedan men ingen verkar vilja ta över den centralt belägna lokalen. Förr enda platsen att köpa öl och cider på för personer mellan 18 och 21.

Första gången jag gick på nattklubb var jag 17 och ett halvt år gammal och snikade in via köksingången. Ena gången gick det bra, andra åkte jag fast. Råttade ut min polare och gick fri.

Mitt första knäck. Prao på Eddis. Tänkte att jag skulle få jävligt mycket godis och glass gratis, vad jag minns fick jag inte ett skit. Har ännu inte riktigt släppt det.

Tingvalla. Mitt och Gustaf Frödings Gymnasium. Det är väl det och mentala problem vi har gemensamt. Lägg förresten märke till hur mycket folk som rör sig på Karlstads gator och torg.

Avslutningsvis: Trots alla rednecks och white trash-individer som finns i Karlstad är det en fin stad. Glöm inte det.

Nytt försök

2007-07-23T14:10:00.000+02:00

Det har hummats, det har gnolats och det har tänkts. Det har funderats, det har vridits och det har vänts. Så ska vi försöka igen? Ja, det verkar faktiskt så. Jag och min flickvän då.

Men hur det kommer gå till, var vi ska bo, och hur alla praktiska problem ska lösas, det har ingen av oss en aning om.

Ändå känns det bra. Det känns rätt. Jag saknar hjärter dam oerhört mycket och på torsdag får jag se henne igen.

Det känns bra, att få tillbaka henne, min hjärter dam.

Dagen efter den stora dagen

2007-07-22T23:50:00.000+02:00

Täcket avsparkat, krampkänning i vaden, grötig i halsen, uttorkad. God morgon och välkommen Herr AB till en ny gnistrande söndag i bakfyllans våld.

Gårdagen var över all förväntan. Trots att jag bevittnade den tråkigaste fotbollsmatch jag sett sedan jag råkade slinka in på en allsvensk arena senast blev kvällen lyckad.

Vädret höll i sig, alkoholen gjorde sitt jobb och utestället Koriander överraskade positivt. För första gången någonsin spelades det bra musik på en nattklubb i Karlstad. Jag hörde varken E-Type eller Basshunter en enda gång.

Drinkarna åkte ner, möten med gamla barndomspolare piggade upp och allt var som 2001 igen, om än bara för en kväll.

Sen blev jag för full, gick till Burger King, träffade en sval Moneybrother innan jag avslutade med att häckla ett par tjejer som skulle försöka få tag på en taxi.

Det senare mycket dumt, märkligt och omoget och något som gav nattens avslutning en föraning om hur jag skulle må när jag vaknade.

For the record: Jag bad om ursäkt.

Den stora dagen

2007-07-21T13:23:00.000+02:00

Karlstad kokar idag. Solen skiner, ett par cirrostratusmoln ligger som nätta slöjor över himlavalvet. Folket väntar. På Sven-Göran, på Moneybrother, på Säkert!

De flesta pratar fotboll. Om hur mycket folk det ska komma och om hur het efterfesten kommer bli på nya flashstället Koriander.

Folket med tatueringarna sätter på sig de utsvängda jeansen, tar på sig de finaste trähalsbanden och sina mest nätiga kepsar och kröner allt med de vita skärpen med spännen lika stora som behovet av stylister. Allt för viljan och hoppet om att vara helt rätt i Karlstad sommaren 2007. Funkade det 2003 funkar det nu är devisen.

Själv laddar jag med en skål yoghurt med Frolic på toppen.

My Karlstad moment

2007-07-20T18:58:00.000+02:00

Befinner mig fortfarande i Karlstad. Min gamla hemstad som jag allt mer känner mig som en gäst i.

Gick ensam över Stora Torget och hänfördes över alla märkliga hårfärger, frekvensen av tatueringar och den märkliga nya kulören på stadsbussarna. Ångesten växte.

Solstan är annorlunda, eller så är det jag som är det. Idag upplevde jag ett riktigt Welcome to Karlstad moment:

En svart, givetvis nedsänkt, Volvo 850 kombi körde förbi mitt gamla gymnasium med basfylld trance-musik dånandes från utmattade högtalare. En hand från framsätet sträcktes ut ur sidobakrutans halvöppna fönster och sprätte ned en cigarett på gatan. Bilen passerade mig och på den tonade bakrutan stod det ADDE.

Jag skakade uppgivet på huvudet, men nickade ändå uppskattande inombords åt bloggmaterialet som ADDE och hans medpassagere skänkt mig.

Orden som försvann

2007-07-19T19:46:00.000+02:00

Språket är en föränderlig organism, ständigt i rörelse och utveckling. Ingen äger det och ingen bestämmer över det. Utan anledning försvinner en del ord och andra till- eller återkommer.

Det är mycket därför, eller bara därför, det går att fastna framför en matiné på SVT (Saker att göra som arbetslös, del 1).

Bara under de tre minuter jag tittade drog de lustiga människorna på bilden fram säkert 30 ord eller uttryck som jag aldrig ens skulle drömma om att ta i min mun.

Jag fastnade för ett särskilt - Dåndimpen.

Att ingen längre använder ordet dåndimpen när de håller på att gå upp i atomer är ganska lätt att förstå. Du riskerar nämligen att låta som en berusad Nils Poppe om du gör det.

Men just de uttryck som beskriver det tillstånd man befinner sig i när man håller på att få dåndimpen är överlag väldigt mesiga. Få spatt och få krupp är bara några exempel.

Men leta gärna upp några riktigt stekiga uttryck. I dare you. Eller "dear you" som ni säger...

Min gamla moster sa på sin tid (verkligen sin tid) att "det är så man kan bli med negerbarn". Jag undrar varför det uttrycket försvann?

Den här veckan befinner jag mig för övrigt i Karlstad, det är intressant, men jag får dåndimpen om det inte händer något snart.

En fulländad resedagbok med arbetstiteln "Min Solstad" väntar dock inom kort för trogna läsare.

Totalt krig

2007-07-17T16:10:00.000+02:00

Så kommer svaret. Ni kanske hade väntat er någon stor och världsomvälvande anledning till varför jag var vaken så sanslöst sent häromnatten.

Men förklaringen är inte roligare än att jag spelade dator längre än en sydkoreansk student med Wow och Second Life som enda intressen.

Rome: Total War heter spelet som fått mina nätter att försvinna under de senaste dygnen. Som del av ätten Julii ska du helt enkelt erövra så mycket land som möjligt och till sist ta makten i Rom och kröna dig själv till kejsare. Tänk Gladiator, Spartacus och liknande i miniformat så har ni det.

Tiden går fort när man har roligt och klockan tickar mot tre. Efter att dammet lagt sig och spelet är avstängt letar den känsliga, levande delen av mitt hjärta upp de mest mest tragiska låtarna i datorns musikbibliotek.

Why do I listen to sad songs, to make me feel good?

En jävligt bra fråga. Ögonen sackar efter, men letar likväl febrilt efter stycken som stämmer in på min nuvarande livssituation och som kan skänka mig lugn eller åtminstone ett visst mått av gemenskap och förståelse.

Johnny Cash och Fiona Apples cover av Cat Stevens Father and Son passar till slut bäst.

Jag lyssnar på den tre gånger och överväger att skicka den till hjärter dam. Skriver ett kort mail men suddar. Skriver igen. Bifogar, skickar, ångrar, lyssnar, somnar.

Varför?

2007-07-16T03:49:00.001+02:00

En av världens kanske vanligaste frågor. I natt ställer jag den till mig själv. Varför i hela världen är du uppe, och varför skriver du i din blogg till råga på allt?

Svaret? Ja, det får ni i morgon.

Sol, till slut

2007-07-14T15:26:00.000+02:00

Så kom den, Solen. Plötsligt känns allt bättre, varmare och skönare.

Men...

Med den kommer det dåliga samvetet. När det regnar är det ok att bara sitta inne och dega medan det ställs helt andra krav på att hitta på massa flashiga saker när det är soligt.

Själv såg jag på Groundhog's Day med den geniale Bill Murray innan jag tills sist tvingade mig ut på balkongen med ett gammalt Offside-nummer i handen.

Somrigt?

Förresten är Solen väldigt stor om ni inte visste det. 99 procent eller mer av hela Solsystemets massa är Solen. Skulle man borra hål i den och fylla den med jordklot skulle en miljon få plats. Inte jordglobar med små lampor i alltså, utan jordklot med människor, växter och Lill-Babs på.

Ni som tror att Gud inte finns och tror att allt bildats av en slump, här finns ytterligare en karamell att försöka suga sönder. Solen ligger ungefär 400 gånger längre bort från Jorden än Månen. Solen har också en diameter som är cirka 400 gånger större än Månens. Därmed ser de båda himlakropparna ungefär lika stora ut ur vårt perspektiv. Slump som sagt.

Jag vill också passa på att utlysa en varning för alla er (dårar) som är vidskepliga (Jag är det själv när det gäller sport, men det räknas inte). Nästa solförmörkelse infaller den 11 september 2007. Slump?

Till sist. Solen kommer förstöra sig själv och oss om, mellan tummen och pekfingret, fyra miljarder år. Så njut medan det varar.

Bra att veta?

2007-07-14T00:28:00.000+02:00

Jag tycker själv att jag är allmänbildad. Jag kan namnet på alla planeter i solsystemet, jag vet hur Nepals flagga ser ut och jag vet var världens högsta skyskrapa håller på att byggas.

Onödigt vetande brukar sådan information ofta benämnas som, ibland med viss avundsamhet. Jag brukar då påstå att ingen information är överflödig eller onödig, även om den bara finns till för att plocka tårtbitar i ett parti TP.

Men idag inträffade något som fick mig att tveka en aning på min egen tes.

Sliten och uttråkad bestämde jag mig, märkligt nog, för att göra DN:s "Nutidstest Special" med anledning av kronprinsessan Victorias 30-årsdag.

Först tänkte jag att mina konkurrenter var gamla rojalistgummor som brukar se hela TV-sändningen av Nobelfesten och förbereder sig för den genom att göra fejkade Serafimerordensband av blått papper, laga liknande måltider som serveras i Stadshuset och putsa porträttet av konungen en extra gång. Men sen kom jag på att ingen av dessa gummor kan ha Internet vilket borde betyda att de jag tävlar emot är folk som jag själv - idioter med för mycket tid.

Var konfirmerades hon? Vad heter hennes pojkväns företag? Och hur är hon släkt med den danske kronprinsen? Det var några av de viktiga frågor som ställdes om den svenska tronarvingen.

Resultatet har ni redan sett. Sex av sju rätt. Bättre än 75 procent av alla de som gjort testet. Och jag som till råga på allt tycker att kungahuset ska avskaffas. Know your foe I guess.

Trots den lilla skam jag känner över att få så pass många rätt kan jag inte komma ifrån det faktum att jag är många smulor nöjd över att ha slagit tre fjärdedelar av testets deltagare.

Min slutpoäng som serveras i Jerry Springers anda blir således denna:
Även om mitt vetande tycktes onödigt resulterade det i viss tillfredställelse, samt ett blogginlägg. Visserligen ett onödigt sådant, men ändå.

Take care of yourself, and each other.

Reklamtankar

2007-07-11T23:55:00.000+02:00

Ingen gillar reklam. Åtminstone inte den art som går på TV och som handlar om diverse problem med underlivet.

Jag minns inte vad produkterna de säljer heter, jag vet bara vad saken ifråga gör och vad reklambyrån valt att sälja den med för argument.

De tre minst trevliga, men samtidigt mest lustiga, "reklam-tag linesen" just nu är:

1. "Vad tänkte du när du fick diarré i morse?"
2. "För ett trosskydd som ser olika ut fram och bak, precis som du."
3. "Har du också problem med illaluktande flytningar?"

Vad tänkte hon i morse?

På tal om trosskydd, jag såg en reklam om det under söndagens Formel 1-sändning. Är det verkligen målgruppen Libresse och Always vill åt? Är Formel 1-entusiaster en köpstark grupp av bindor? Kanske, men jag finner det ungefär lika troligt som att det skulle löna sig att försöka sälja rakapparater under Desperate Housewives.

Hemsk serie för övrigt.

En stilla undran i natten

2007-07-11T02:48:00.000+02:00

Hur kan en kycklingsallad urarta i en tömd box rosévin, bärs på krogen, huvudont och känslomässiga samtal?

Jag bara undrar.

Får man skämta om allt?

2007-07-10T15:20:00.000+02:00

Frågan i rubriken är som bekant en av komikens stora gåtor. Vilka ämnen är för grova att skämta om?

Pedofili, rasism och förintelsen är några områden som är mer eller mindre opassande att använda i komiska syften. Men är det verkligen alltid förbjudet att dra en vits om dessa ämnen och, i så fall, borde det vara det?

Jag lämnar er med en bild jag såg på stan. Det är en reklamskylt från Judiska teatern som någon retuscherat en smula. Om det är roligt? Döm själva.

Roligt?

Bloody Sunday

2007-07-09T00:14:00.000+02:00

Lördag blev söndag och fest blev bakfylla.

Intryckta i en lägenhet på 30 kvadrat var minst lika många människor. Öl, sprit och kladdkaka fick stå tillbaka som festens höjdpunkt då en grupp bögar stötte sönder min manliga heterosexuella sambo. Mycket intressant och humoristiskt.

Förfesten var ännu roligare och där, i mixen av snaps och pastrami, lärde jag mig buttfingering. Det låter betydligt vidrigare än vad det är. Det går bara ut på att man tar kort med sin mobilkamera och formar sitt finger över motivet (en person förslagsvis) så det ser ut som en naken rumpa står över motivet ifråga. Mycket barnsligt, men väldigt roligt. Åtminstone när man är full. Exempel lär följa framöver.

Söndagen gällde mest återhämtning. Min manliga sambo och jag såg Formel 1 och Wimbledon innan jag pratade med min kvinnliga sambo hemmahörande i Malmö. Trevligt till en början innan vi pratade allvar. Då blev allt snabbt jobbigt och hela söndagskvällen förvandlades till en enda stor ångestfiesta.

För övrigt blev dagens blogginlägg riktigt trist. Gillar inte alls när den blir till en dagbok som verkar skriven av en tonårsflicka. Bättring utlovas.

Nu: Copa America, nej förresten, sömn.

Robots in disgust

2007-07-07T16:17:00.000+02:00

Under helgen är min syster på besök i mitt temporära boende i Stockholm. Givetvis roligt. Alltid roligt att återuppleva barndomens internskämt som otroligt nog fortfarande håller.

Innan jag hämtade henne på T-centralen var jag på gratisbio i Kista och såg en annan av min barndoms stora behållningar, Transformers, i regi av filmslaktaren Michael Bay.

Av någon anledning får mannen fortsätta göra filmer trots att han redan straffat världen med Armageddon, Pearl Harbor och andra godbitar.

Fascinerande nog lyckades han inte avliva Transformers. Optimus Prime är helt enkelt för hård för att kunna göras ner av Bay-Gay.

Tyvärr var det ett tonårsgäng med tjejer som lyckades desto bättre. Snack, spring och allmänt dåligt hyfs uppvisades. Jag svär, hade jag haft ett automatvapen kunde det hänt något riktigt hemskt. Konstigt att naturen inte rensat bort idioter som inte kan hålla käft på bio.

Dum grej förresten bland många andra jag gjort:
Jag sålde mina Transformers-leksaker till en liten skitunge för 300 spänn när jag var "too cool for school" i tonåren. Kollade för några månader sen vad jag skulle fått för min Generation 1 Prime-gubbe idag. Cirka 1500 kalla - Ouch.

Borde inte sålt.

Ikväll är det lördag. Det vet ni vad det betyder. Vi ses i dimman.

Jag tror på människan

2007-07-05T23:07:00.001+02:00

Jag gör verkligen det. Jag tycker mänskligheten på många sätt är helt fantastisk. Men när jag ser det här gör det ont. Djupt inne i mig.

Någon har fått order om att göra en skylt. Den ska på något sätt skrivas ut eller tryckas upp. Texten ska i all enkelhet uppmana kunder i en nyss omgjord matbutik att gå åt ett specifikt håll. En enkel uppgift kan tyckas.

Vem ska chefen ge jobbet? Eller gör hon/han det själv?

Hur som helst klarade personen ifråga inte av det. Men det märkligaste av allt är att ingen upptäckt felet på vägen.

Så här kan det gått till:

Chef: Vi behöver en skylt, det grejar väl du?
Inte chef: Absolut.
Chef: Skriv bara var kunderna ska gå in. Till vänster alltså, vi har ju bytt varv härinne.
Inte chef: Ja just det. Men det grejar jag.

Senare.
Inte chef: Så där (visar upp skylt).
Chef: Ja men det blev ju perfekt. Bra jobbat, sätt upp den.

Det kanske inte är så roligt för er som det är för mig i mitt huvud. Men testa att läsa dialogen igen fast låt då chefen vara en korpulent skånsk man med skägg medan "Inte chefen" är en kvinna från samma landskap med en hjärtskärande gäll stämma.

Fortfarande inte kul? Ok, låt gå.

Men visst är det roligt att någon från samma art har gjort den där skylten som de här sakerna:
Bra sak
Bra sak
Bra sak

Fortfarande osäkra på bra och dåligt? Det här klargör nog:
Mer som skylten

Ams Rond 2

2007-07-05T22:39:00.000+02:00

Efter gårdagens händelser var jag inte optimalt trimmad för att gå och förnedras på nytt. Men givetvis var jag tvungen.

Ironin fortsätter jävlas med mig. Igår visade det sig att jag gått till fel arbetsförmedling och där stötte jag ihop med mitt ex. Idag gick jag till den rätta som sanslöst nog visade sig ligga på exakt samma ställe som jag brukade jobba på förut.

Nåväl. Jag gick in och efter lite väntetid möttes jag av en ny smått efterbliven och totalt icke servicedrillad person.

Tydligen är det så att det inte räcker med att vara arbetslös för att bli inskriven på Ams, man måste styrka att man jobbat i 18 månader. Jag kunde bara styrka sex då mina andra intyg är 50 mil härifrån.

Jag: Men de som inte haft något jobb någonsin då?
Idiot: De blir inte inskrivna.
Jag: Men vad gör de då?
Idiot: Du måste ha intyg.
Jag: Jag förstår inte varför.
Idiot: Du måste ha intyg.
Jag: Okeeey... Tack för hjälpen.

Min gamla teori om att de som först går in på en nystartad arbetsförmedling direkt får börja jobba på densamma håller i sig.

Jag har fått för mig att statliga myndigheter finns till för att underlätta för landets medborgare. Hur kommer det sig då att myndigheter alltid är de platser där det är svårast att få hjälp med något. Det är en process i åtta steg för att få ut A-kassa, men bara ett steg för att betala igen studielån. En slump? I think not.

Som tur var spelade jag basket på kvällen och fick ur mig lite energi. I morgon ska jag jaga rätt på mitt intyg hos min gamla arbetsgivare...puh.

Vidare har jag hittat en inte alltför dyr sak att köpa som ska stilla mitt begär. Det blir en DVD-spelare, inte så dyr men tillräckligt för att jag ska bli gladare. Inget piggar upp som elektronik.

Saknar min Dam med. Mycket. I natt drömde jag något oerhört jobbigt. Vi bråkade som vildar efter att jag fått reda på en grej om henne. Det blev våldsamt och jag blev rädd för mig själv i drömmen.

Öööhh, asså jag slog inte ihjäl henne eller ens slog henne. Det var bara så intensivt och aggressivt så det blev otäckt.

Som tur var avslutades drömmen med att jag upptäckte att min gamla favvonattklubb i hemstaden, Jäger i Karlstad, hade öppnat igen och såg exakt likadan ut som då jag pimplade Vodka Red Bull och Sex on the Beach runt milliennieskiftet.

That's right, I used to be trash.

Höjden av botten

2007-07-04T19:02:00.001+02:00

Min mission att undvika arbetslöshet har nu tagit sig allt märkligare uttryck. Idag, en helt vanlig dag men med något bättre väder, vaknade jag av att min manliga sambo (som jag tröstar mig med medan min betydligt vackrare kvinnliga sambo inser att jag är stekhet) öppnade dörren för brevbäraren som klagade på att vår namnskylt sög och var paj. Så min sambo (ännu den manliga) fixade en ny.

Kanske ska flika in att min manliga sambo är man, inte bara en manlig kvinna. Vidare är min kvinnliga sambo inte en kvinnlig man utan en kvinna.

Jag vaknade, såg Robin Söderling bli utslagen av "Tvångstanks-Rafael" och begav mig sedan med raska kliv till arbetsförmedlingen. Jag tittade på kartan igår och tänkte att det skulle räcka och med en sådan övertro går du självfallet vilse.

Till slut nådde jag dock fram och kände redan i hissen lukten, nej stanken, av svensk myndighet. Som tur var hade jag inte ätit någon frukost.

Inne på själva AMS blev jag än mer illamående. Inte nog med att jag var tvungen att joina alla samhällets riktiga freaks (jag är ju fortfarande otroligt lyckad med deras mått mätt), den som tog emot mig i dörren, eller som skulle göra det när hon var klar med kvinnan före mig var ingen mindre än: Mitt ex. (Tog slut för cirka fyra år sedan).

Just det. Föreställ er. Ni har fått sparken, ni har blivit till hälften dumpade av er tjej. Ni tar mod till er och går till arbetsförmedlingen, ni möter ert ex.

Jag övervägde att dra men var osäker på om hon redan upptäckt mig, tjuren vid hornen alltså.

X: Vad gör du här?
Jag: Gissa...
X: Neeee?
Jag: Joooo...
X: Vad har hänt?
Jag: (Tittar i papper för att undvika ögonkontakt) Omstruktureringar.
X: Ja det brukar heta så.
Jag: Ok. (Dovt harkel, möjligtvis snyft) Är det du som ska hjälpa mig?
X: Ja, men jag får inte göra något, kan nog bli jäv.
Jag: Så inga special deals?
X: Tyvärr.
Jag: Nu då?
X: (Going in to yrkesroll): Nu ska du registrera dig på internet. (Vi ska alltså göra deras jobb)
Jag: Har jag redan gjort (I'm not one of these fools)
X: Har du? (Yeah you are) Ok, här ta en nummerlapp.

Sen fick jag snacka med någon annan som givetvis sa att jag var på fel förmedling. Sen gick jag, kroppen i varje fall, min själ och min stolthet, de låg kvar. Lemlästade, nedpissade, våldtagna.

Väl ute i Stockholms gatuliv log jag. Trots det jävliga, sugiga och oerhört märkliga som just hänt log jag. Jag insåg just då att jag nått höjden av botten.

Summer of George

2007-07-01T22:08:00.000+02:00

Idag är första dagen jag är arbetslös i hela mitt liv. Eller ja, det stämmer inte riktigt, men det är första gången jag är det på riktigt allvar för nu har jag massa utgifter som måste betalas.

Det känns inte superbra. Det hade varit bättre om jag åtminstone kunde luta mig mot min Dam nu men vi har ett, extremt vuxet för övrigt, uppehåll.

Summer of George is upon me.

Som avslutning något positivt. Jag har bra vänner och en formidabelt vänlig familj. Och det ska jag säga er är tur det. Ni ska bara veta hur många jävla idioter det finns i den här världen och hur stor risk det således är att nån av alla dessa dårar är någon av era nära vänner eller familjemedlemmar.

Förresten känner jag för att köpa något dyrt snart.

Långtråkigt

2007-07-01T15:48:00.000+02:00

Det är intressant hur personer som umgås med varandra även liknar varandra. Snygga med snygga, tjocka med tjocka, och konstigt nog även långa med långa.

Detta gäller framför allt tjejer.

Jag har en syster som är sanslöst lång och hon har bara långa kompisar (nästan). Det intressanta är att det är samma kompisar som hon hade när hon var liten då ingen kunde veta att de alla skulle bli långa även i framtiden.

Jag hävdar härmed bestämt att tjejer växer lika mycket som dem de umgås med. Så är det tills någon bevisar motsatsen.

För övrigt ska jag aldrig mer dricka vodka med en person som är hälften finne och hälften ryss. Åtminstone inte utan att äta rejält innan. Jag rekommenderar hela världen att göra detsamma.

MSN-liv 1

2007-06-29T19:18:00.000+02:00

De flesta har MSN numera. De flesta, till och med min arma mor, använder sig av det då och då.

Alltså har nog de allra flesta även irriterat sig på det. Smileys är givetvis det värsta, ord som LOL, oki och dylikt strax därefter.

Men en sak som stört mig mer och mer på sista tiden är när någon börjar skriva något, vilket som alla vet går att se av den tänkta mottagaren. Nyfikenheten väcks, sen plötsligt, slutar avsändaren skriva och förblir tyst.

Har du sagt A får du ta mig fan säga B.

Det tycker åtminstone AB.

First blood

2007-06-29T18:45:00.000+02:00

Jag tänker inte förklara så mycket, inte än. Jag tror ni kommer förstå det mesta vad det lider. Just nu är jag hur som helst mellan jobb och i gränslandet mellan att vara sambo och leva mitt liv i singular. I'll keep you posted.

Det här är mitt första inlägg.

Idag har jag, förutom min prekära praktiska och känslomässiga situation, reflekterat över två saker:

1. Hur konstigt det ser ut när vissa bollkallar i den pågående Wimbledon-turneringen är nästan lika långa som spelarna. Det får mig att fundera över deras liv. Är det arbetslösa 20-åringar som fått sommarjobb eller är det för tidigt utvecklade tonåringar med bristande målbrottsstämmor? Kanske är det en vänlig gest från tävlingsledningen som valt att ta in handikappade medelålders män och ge dem en stund i rampljuset? Konstigt är det i vilket fall.

2. Hur påfallande ofta jag är kissnödig när jag duschar. Minst varannan gång känner jag hur blåsan är extra pressad just under duschandet. Ofta en minut in i min rening märker jag det. Tankarna far genom huvudet, vad ska jag göra? Det är för sent att gå ur och delar av mig tycker det vore ok att släppa på där jag står (all pipes), men jag håller mig. Varje gång, varje dag, hittills.